Nu har vi hamnat pa ett internetcafe och kan antligen skriva till er!

21 oktober 2011

Nu är vi äntligen framme vid vårt första mål, Voi. ( idag är det lördagen den 22, har tyvärr ingen tillgång till något nätverk idag. Hoppas kunna lägga upp imorgon, annars blir det inte förrän på måndag.)

I fredags gick flyget från landvetter kl. 06.55 mot Bryssel. Efter en och en halv timma var vi i Belgien för att byta plan. Det gick bra och vid halv elva satte vi oss på ett nytt plan mot Rwanda (inte Uganda, som vi blandat ihop det med tidigare, utan grannlandet J) Flygresan dit tog ungefär 8 och en halv timma, så den tiden fördrev vi med att titta på film och anstränga oss till att försöka sova lite, men det var inte det lättaste. Sen gick vi mot landning för att hämta/ släppa av endel passagerare. Vilket kändes som en liten omväg.

Vid 22.10 skulle vi ha landat, men p.g.a vädret så fick vi cirkulera i ungefär tio minuter. Då ville vi mest ner på fast mark, faktiskt.

När vi klev av flyget kände vi den ljumma vinden och klev in på flygplatsen där vi hamnade mittibland en mängd olika människor, i olika längder och från olika kulturer. Annorlunda kändes det. Ställde oss i en hyfsat lagom kö, men insåg efter en halv timma att afrikanerna inte direkt lever i någon tidsstress. Så efter 2 h hämtade vi vårt bagage. När vi kommit ut ur de underjordiska -ingen luft- lite illamående-korridorerna (som vi kan kalla de)stod Andrew, vår supertrevliga chaufför och hälsade oss välkomna! Vi packade oss in i minibussen som har plats för oss nio personer, plus Andrew vår privatchaufför som kommer köra oss runt nu i två veckor, så sen åkte vi iväg mot Gracehouse Resort, vårt hotell. Blev härligt välkomnade där med och packade in oss på rummen vid 00.20 Delade in oss i tre rum och la oss i himmelssängarna (myggnätena) med vita lakan och fick en efterlängtad sömn.

22 oktober Lördag

JAMBO (Hej)

 Vaknade upp i Kenya denna dag och direkt blev det frukost-time! En trevlig man stod vid disken och stekte pannkakor, omelett eller våfflor, och det var det vi fick att välja mellan!

När resväskorna var fullpackade igen åkte vi iväg ut ur Nairobi, mot Voi! Stannade till på en mack och köpte nötter, chips och vatten. Någon timme senare tog vi återigen en paus vid en souvenirbutik. Sammanlagt en 6 timmars lång resa i minibussen och sen var vi framme i Voi. Utmed vägen stod människorna vid sina fruktstånd. Lök försökte de sälja, alla av dem och det är inte direkt effektivt… Det är synd om dem. Och man känner sig hemsk. ”Allting här är så annorlunda, både människorna och naturen. Det enda som är sig likt är himmelen” (citat Sofia)

 Minibussen skumpade runt på de röda vägarna mellan de små tätbyggda husen i Voi. När vi minst anande det stod vi redan utanför Bogesunds house. Där kom Mary, Lydia och Manase och hälsade oss välkomna. Vi satte oss i skuggan vid matbordet och strax därefter kom de ut med nylagade rätter. Kyckling med ris, chapati, ugali, gryta med potatis, bönor och ärtor mm. Och så den törstsläckande läsken till, otroligt gott var det!

Efter maten blev vi visade runt i Bogesunds house av Manases barn, Magda & Samuel och så Lydias syster Flora, trevligt.

Hela tiden var det små barn som stod och kikade in mellan grinden. Så vi gick ut till de och det samlades direkt en massa nyfikna barn omkring oss, som vi fick underbart fina kort på. Noah och Isac spelade lite fotboll med Flora och Samuel, medan Sandra och Stefan gick iväg med barnen (som förövrigt inte fick komma in i Bogesunds house) så de gick iväg till fotbollsplanen i Script Mission. Vi samlade oss i minibussen och åkte de fem minuterarna som det tog att åka till vårt boende påi Scripture Mission, ett gästhus. Där stod Sandra och Stefan och öppnade grindarna åt oss. Manase visade oss till våra rum. Ett mysigt hus, Jeriko, med 4 rum och ett badrum. Perfekt för oss!

Vi kikade runt lite i området och utifrån vår altan ser vi ut över horisonten och bergen och himlen... Jag och Pappa stannade här i huset, medan de andra gick ut ur området till fotbollsplanen där de träffade på några av de barnen de spelat med innan, så de kom hem med en liten förlust därifrån, hehe!

 Nu är klockan åtta och vi har precis ätit pommes-frites med kyckling och fanta/cola som vi fick serverad på vår altan. Lagom varmt är det, ungefär 24 grader nu på kvällen(tror vi) Nu är det dagboksdags eller bloggdags.

KWAHERI (Hej då)

Söndag 23 oktober

När vi vaknade tog det inte lång tid innan frukosten stod framdukad på altanen. Rostade mackor med oboy och lite frukter, riktigt gott!

Sen satte vi oss i minibussen och tog svängen förbi Bogesunds house. Vi tyckte att vi var lite sena men inte alls för efter tio minuter kom även Jan-Åke och compani med sin minibuss för att plocka upp Manase med familj till gudstjänsten, även Lydia och Flora följde med. Vi åkte till en mataffär där vi köpte matkassar till två hembesök vi skulle göra senare under dagen. Efter vår lilla paus delade vi upp oss i bussarna så att vi som skulle sjunga under gudtjänsten hamnade i en buss. Övade in en ”typisk svensk” låt, lite tradelida didadida… supervackert! Efter hyfsat bra vägar var vi framme, mitt ute i ingenstans skulle man kunna säga. Där ligger en fin kyrka som gudtjänsten hölls i. När vi klev ur bussen stod redan alla barnen nyfiket och kikade på oss. Så söta och så trevliga. Vi hälsade i hand och tog kort på dem, att visa bilden man tagit på dem, gör att alla får ett stort leende på läpparna. Vi firade gudstjänst tillsammans, blev presenterade och fick sjunga våra inövade sånger. Efter gudsjänsten bjöds det på mat, som faktiskt var godare än väntat och sen lekte vi med barnen. Spelade fotboll och hoppade långhopprep som vi hade med oss och som de sedan fick. De gillade de lika mycket som vi, alltså var det toppen.

Vi fortsatte ännu längre ut i ingenstans för att göra hembesök hos Masive. En föräldralös pojke som bor med sin mormor och morfar i ett litet hus som byggts upp med pengar från projektet. Här fick vi möjlighet att titta in i deras nya hus och se att ”morfars” get mår bra och ger familjen mjölk. Vi lämnade över en matpåse och en kartong mjöl som vi köpt för pengar som skickats med oss hemifrån.  Jag (Mia), som besökte dem för 2,5 år sedan när de bara hade en hydda av pinnar och halmtak att bo i måste säga att det kändes betydligt mer hoppfullt detta besök. Även om de fortfarande har det väldigt primitivt så har de det mycket bättre idag med hus, getter och åker med nyplanterade majsplantor som förhoppningsvis ger en god skörd.

In i minibussen igen och så skumpade vi vidare mot nästa upplevelse – massajbyn Wangala. Här möttes vi av en massa coola massajer. Vi fick promenera runt i deras by och titta in i en av deras hyddor och besökte byns massajskola som byggts upp av pengar insamlade på en av Bogesundsskolans internationella kvällar. Det här är svårt att beskriva i ord - det måste upplevas! Hade det inte varit för att det började skymma och tanken på att sova över i en av massajernas hus inte kändes speciellt lockande, så hade vi förmodligen varit kvar där fortfarande. På väg hem uttryckte Noah vad vi alla kände – det känns som vi varit här i två veckor med tanke på allt vi redan upplevt!

LALA SALAMA (God natt)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Vi är glada"  

Nu, som ni säkert förstått är vi hemma igen!  I lördags förmiddag landade vi i Sverige efter en lång natt på flyget, för min del lång iallafall, beror på hur lätt man hade för att sova typ. Känns rätt skönt att vara hemma men ändå ganska tråkigt ef...

I Bogesunds house under en rast har dom såhär kul! Saknar dom små barnen...  ...

Idag har vi tillbringat dagen pa en enorm marknad uppe pa ett tak mitt i stan. Hur mycket forsaljare som helst sprider ut sina hantverk over sina filtar pa golvet och det finns allt mojligt men oftast lite likadana saker overallt. Sa nu har vi en him...

Nu ar vi hemma i Gracehouse igen ifran savannen. Har varit nagot av det grymmaste, 3 safari-rundor har vi hunnit med och sen har vi njutit av god mat och chill vid poolen. En bild sager mer an tusen ord!                        ...