Nu sitter vi på hotellrummen trötta och röda, men glada!

Har varit en otroligt häftig dag som började med en färd i dikena som då inte var lite guppiga som vägen. Och efter två timmar var vi framme utmed kusten i södra Kenya.

Blev omhändertagna av vår kapten som ledde oss ut på båten med ett tjugotal andra turister. Vi åkte ut över det ganska vågiga havet, och blev väl lite stekta i solen som började komma fram, men det får man räkna med när man åker på en båttur i indiska oceanen. Efter en stund började besättningsmännen tjoa lite och bortåt såg vi fenor i vattnet. Delfinerna! Vi åkte närmare och tillslut simmade de runt och under båten. Supercoolt! Vi alla tog upp kamerorna och fina bilder blev det.

Sen fortsatte vi längre ut och la till utanför en ö. När vi fått på oss snorkeln och simfötterna var det bara att hoppa i. Vi snorklade utmed ön och såg en massa härliga fiskar där vi simmade runt. Minimum tiden var en timme och jag tror nästan vi höll på ännu längre. Vi simmade riktigt långt utmed korallreven tills vi kom till en jättefin ö med vita långa stränder, kändes lite som en Pirates of Carribean ö typ.

Tog båten in till land igen där vi gick in på en havsmats restaurang (som ingick i turen) Smakade på allt möjligt: krabba, bläckfisk och sjögräs. Om man gillade det, berodde lite på vilken smak man har, kan vi säga… Men krabban var väl helt okej tyckte de flesta. Fick en liten rundtur på ön, som var ganska lik voi utseendemässigt. De har bara det de verkligen behöver om ens det ibland.

Tog båten tillbaka och då var vi trötta, men en underbar dag har det verkligen varit!

Hej igen!

Nu är vi vid kusten! Efter 5 timmar i minibuss var vi här igår klockan ett och sen dess har vi hunnit med mycket! Vi har badat i det varma havet, dykt i poolerna, spelat vattenpolo, haft vattengympa, beställt olika drinkar, spelat vattenvolley, kikat runt bland souevrnirstånden på stranden, träffat på apor utanför hotelldörren och snackat swahili och mycket engelska med alla pratglada kenyaner! Vi trivs. Imorgon ska vi upp och äta frukost klockan halv 7, varför så tidigt det får ni veta imorgon!

( hade tänkt skriva godnatt på swahili, men för tillfället kan vi inte komma på vad det heter) 

Så godnatt! / Matilda

Hej,nu är det Mia som skriver.

Som ni förstår av Matildas bloggande (det är mest hon som skriver på bloggen) så upplever vi massor tillsammans. Pojkarnas och ungdomarnas tålamod och humör har imponerat på mig. Inte en enda gång har jag hört dem klaga, gnälla eller längta hem och ni skall veta att det har varit stunder när det funnits all anledning att klaga och då det varit deras entusiasm som varit det enda som hållit mitt humör uppe! Tillfällen då saker känts jobbiga har vi nämligen också upplevt som till exempel när vi äntligen landade i Nairobi i fredags kväll efter att vi varit vakna sedan halv fyra på morgonen och suttit stilla i ett flygplan i 10 timmar och där blev stående i en kö för att köpa visum in i landet. Kön var inte speciellt lång men det tog ändå 2 timmar innan vi tagit oss igenom! Kenyanerna arbetar inte på ackord om jag säger så. Vi var trötta, mådde illa, svetten rann utefter ryggraden och klockan var 12 på natten lokal tid innan vi äntligen kom ut ur flygplatsen. Ingen klagade dock.

Efter några få timmars sömn satte vi oss i en minibuss och körde i sex timmar genom ett ökentorrt landskap i stekande solsken i en minibuss utan air-condition. Ingen gnällde och frågade om vi inte snart var framme. På sen eftermiddag anlände vi trötta till vårat boende, ett gästhus med betonggolv, ett handfat som håller på att ramla ned från väggen, en dusch som inte fungerar och en uteplats som är omringad av stora ödlor. Trots detta uttryckte barnen det som att vi bodde mysigt…..

Söndagen spenderade vi ute i bushen. Gudstjänsten höll på i 2,5 timmar och hölls på swahili. Pojkarna och tjejerna satt på främsta raden under hela gudstjänsten. I massajbyn var det säkert hundra små smutsiga barnhänder som ville hälsa och röra vid oss alla och när vi var tillbaka hemma var det becksvart och vi var täckta med afrikas röda jord från topp till tå (ni kan ju föreställa er hur Noah såg ut…) Vi var nio personer som skulle duscha i en dusch som faktiskt inte fungerar varför vi får ta vatten från en kran och fylla en balja och hälla vattnet över oss. Trots allt detta besvär var vårt lilla gästhus bara fyllt med uppfyllda och glada barn och ungdomar.

I måndags när vi gav oss ut på jakt efter ett internet-café i Voi hamnade tillslut Matilda i ett trångt plåtskjul fyllt av bråte med en tjockdator i ett hörn där hon fick krypa in. Skjulet stank av bensin och i taket hängde stora spindlar. Kan ni tänka er att Matilda, utan att tveka, satte sig här för att blogga - för er skull!! När vi kom till vårt hus efter en fantastisk middag uppe på Lion Hill så sprang, vad vi tror det var, en råtta rakt över golvet och försvann in i tjejernas rum. Vi var några stycken som då hoppade upp på plaststolarna men efter att modiga Kenneth genomsökt rummet och tejpat igen några hål utmed golvet (silvertejp är toppen!) så gick alla snällt och lade sig och ännu en natt förflöt med god nattsömn för alla.

Så här långt på resan har alla dagar varit fantastiska dagar och precis som Sofia konstaterade vår första dag här, så är allting här nere annorlunda mot Sverige, det är bara himmelen som är sig lik. Tack till alla er som ber för att vi skall få en välsignad resa - ni är bönhörda. 

Idag har vi alla bytt hudfärg från vit till röd :) trots solfaktor 30…. Vi har badat i Indiska oceanens 30-gradiga vatten, promenerat ut mot havet vid lågvattnet och sett fula sjögurkor, vackra sjöstjärnor och vassa taggbollar, deltagit i vattengympan och shoppat lite av försäljarna på stranden. Imorgon skall vi kasta oss in i nya äventyr då vi skall ta en båt ut i en vatten-nationalpark för att snorkla samt ge oss ut på delfin-safari.

Vad gäller oroligheterna i Nairobi märker vi ingenting och flera av de Kenyaner jag pratat med säger att vi inte skall oroa oss. Attentaten var inte riktade mot turister och troligtvis var det ”vanliga” brottslingar som ställt till det. Vi har koll på vad svenska ambassaden i Nairobi går ut med för information och vi hoppas att inget mer inträffar. Ha det gott där hemma för det är vad vi har det här!

Kram från oss alla genom Mia

Här kommer lite blandade bilder från vad vi är med om just nu!

  Allmänt

Måndag 24 oktober

Idag kom Mia och väckte mig (Matilda) vid kvart över 6. Vi skulle ut i morgonsolen och ta lite fina bilder. Genom att lyssna till de häftiga ljuden lyckades vi fånga ganska många fåglar på bild. Däremot vet vi inte vad de heter.

Efter frukosten gick vi ner genom Stadsdelen Sofia, som det så fint heter och kom fram till Bogesunds House. Där var lektionerna igång. Ungefär 50 barn är det och de är uppdelade i två klasser med varsin lärare, när de hade rast kom alla utspringandes från husen och vi satte igång att hälsa på alla barnen. Och tog kort gjorde vi såklart, Lego och duplo-bitar hade barnen som de lekte med i den röd-bruna sanden. Efter rast med lek och ramsor var det dags för barnen att gå på lektion. Vi följde med in och fick sätt oss mitt bland barnen, vi blev direkt meddragna i deras inlärningsramsor och vi trivdes, som tur var hade de engelska då.

Sen så ville jag gärna uppdatera bloggen och eftersom vi har en dator med oss så kan vi skriva nu innan, men inte ladda upp förrän vi kommer till ett ställe där de har internet. Så vi hörde med Mary om de hade något ”internetcafé” i närheten och det fanns det, tio minuter bort i ett skjul utmed huvudvägen. Otroligt enkel affär var det som stank av olja, fast en dator hade de och en bra uppkoppling. Så det funkade hyfsat bra, tog lite tid bara, så fler bilder lägger jag upp när vi kommer till kusten imorgon hoppas jag!

Vi gick tillbaka till alla leksugna barn. Lärde de en ramsa och då lärde de sig lite svenska, vi är glada. Sen gick vi hem till vårt vandrarhem igen. Där åt vi kyckling och pommes-frites.  Vi pratade med vår chaufför Andrew så efter maten kom han och hämtade upp oss. Då var det dags att åka till Farmen som ligger en bit utanför Voi. Det är där de håller på att borra efter vatten. Nu istället ska de dra ledningar från bergen och på så sätt få vatten. Där var sanden hur röd dom helst och det blev sen tid att åka hem och duscha!   

Nu är klockan tjugo i 6 på kvällen och nyss sprang det runt lite ödlar på vår ytterdörr som vi lite slarvigt glömt stänga. Man vänjer sig ganska snabbt vid alla färgglada ödlor. Och så länge de håller sig på avstånd så är det lugnt! Klockan halv åtta har vi beställt ett bord uppe vid Lion Hill, hotellet där Tingsholmslärarna och Jan-Åke bor. Så snart åker vi dit! Hoppas ni har det bra där hemma i Sverige, vi har det toppen!

Kram Matilda och Isac

Hej! Det har ar Noah som skriver (pa en dator i Kenya och har finns inga bokstaver med prickar). Idag har jag varit larare i Bogesunds house i forskoleklassen. Jag fick ratta deras matte och engelska bocker. Kul! Och sa larde vi dem en ramsa pa svenska med texten: Vi ar glada! Och sa larde de oss vad det heter pa swahili men det har vi redan glomt.....   

Isac och Karl-Erik   

Nu har vi hamnat pa ett internetcafe och kan antligen skriva till er!

21 oktober 2011

Nu är vi äntligen framme vid vårt första mål, Voi. ( idag är det lördagen den 22, har tyvärr ingen tillgång till något nätverk idag. Hoppas kunna lägga upp imorgon, annars blir det inte förrän på måndag.)

I fredags gick flyget från landvetter kl. 06.55 mot Bryssel. Efter en och en halv timma var vi i Belgien för att byta plan. Det gick bra och vid halv elva satte vi oss på ett nytt plan mot Rwanda (inte Uganda, som vi blandat ihop det med tidigare, utan grannlandet J) Flygresan dit tog ungefär 8 och en halv timma, så den tiden fördrev vi med att titta på film och anstränga oss till att försöka sova lite, men det var inte det lättaste. Sen gick vi mot landning för att hämta/ släppa av endel passagerare. Vilket kändes som en liten omväg.

Vid 22.10 skulle vi ha landat, men p.g.a vädret så fick vi cirkulera i ungefär tio minuter. Då ville vi mest ner på fast mark, faktiskt.

När vi klev av flyget kände vi den ljumma vinden och klev in på flygplatsen där vi hamnade mittibland en mängd olika människor, i olika längder och från olika kulturer. Annorlunda kändes det. Ställde oss i en hyfsat lagom kö, men insåg efter en halv timma att afrikanerna inte direkt lever i någon tidsstress. Så efter 2 h hämtade vi vårt bagage. När vi kommit ut ur de underjordiska -ingen luft- lite illamående-korridorerna (som vi kan kalla de)stod Andrew, vår supertrevliga chaufför och hälsade oss välkomna! Vi packade oss in i minibussen som har plats för oss nio personer, plus Andrew vår privatchaufför som kommer köra oss runt nu i två veckor, så sen åkte vi iväg mot Gracehouse Resort, vårt hotell. Blev härligt välkomnade där med och packade in oss på rummen vid 00.20 Delade in oss i tre rum och la oss i himmelssängarna (myggnätena) med vita lakan och fick en efterlängtad sömn.

22 oktober Lördag

JAMBO (Hej)

 Vaknade upp i Kenya denna dag och direkt blev det frukost-time! En trevlig man stod vid disken och stekte pannkakor, omelett eller våfflor, och det var det vi fick att välja mellan!

När resväskorna var fullpackade igen åkte vi iväg ut ur Nairobi, mot Voi! Stannade till på en mack och köpte nötter, chips och vatten. Någon timme senare tog vi återigen en paus vid en souvenirbutik. Sammanlagt en 6 timmars lång resa i minibussen och sen var vi framme i Voi. Utmed vägen stod människorna vid sina fruktstånd. Lök försökte de sälja, alla av dem och det är inte direkt effektivt… Det är synd om dem. Och man känner sig hemsk. ”Allting här är så annorlunda, både människorna och naturen. Det enda som är sig likt är himmelen” (citat Sofia)

 Minibussen skumpade runt på de röda vägarna mellan de små tätbyggda husen i Voi. När vi minst anande det stod vi redan utanför Bogesunds house. Där kom Mary, Lydia och Manase och hälsade oss välkomna. Vi satte oss i skuggan vid matbordet och strax därefter kom de ut med nylagade rätter. Kyckling med ris, chapati, ugali, gryta med potatis, bönor och ärtor mm. Och så den törstsläckande läsken till, otroligt gott var det!

Efter maten blev vi visade runt i Bogesunds house av Manases barn, Magda & Samuel och så Lydias syster Flora, trevligt.

Hela tiden var det små barn som stod och kikade in mellan grinden. Så vi gick ut till de och det samlades direkt en massa nyfikna barn omkring oss, som vi fick underbart fina kort på. Noah och Isac spelade lite fotboll med Flora och Samuel, medan Sandra och Stefan gick iväg med barnen (som förövrigt inte fick komma in i Bogesunds house) så de gick iväg till fotbollsplanen i Script Mission. Vi samlade oss i minibussen och åkte de fem minuterarna som det tog att åka till vårt boende påi Scripture Mission, ett gästhus. Där stod Sandra och Stefan och öppnade grindarna åt oss. Manase visade oss till våra rum. Ett mysigt hus, Jeriko, med 4 rum och ett badrum. Perfekt för oss!

Vi kikade runt lite i området och utifrån vår altan ser vi ut över horisonten och bergen och himlen... Jag och Pappa stannade här i huset, medan de andra gick ut ur området till fotbollsplanen där de träffade på några av de barnen de spelat med innan, så de kom hem med en liten förlust därifrån, hehe!

 Nu är klockan åtta och vi har precis ätit pommes-frites med kyckling och fanta/cola som vi fick serverad på vår altan. Lagom varmt är det, ungefär 24 grader nu på kvällen(tror vi) Nu är det dagboksdags eller bloggdags.

KWAHERI (Hej då)

Söndag 23 oktober

När vi vaknade tog det inte lång tid innan frukosten stod framdukad på altanen. Rostade mackor med oboy och lite frukter, riktigt gott!

Sen satte vi oss i minibussen och tog svängen förbi Bogesunds house. Vi tyckte att vi var lite sena men inte alls för efter tio minuter kom även Jan-Åke och compani med sin minibuss för att plocka upp Manase med familj till gudstjänsten, även Lydia och Flora följde med. Vi åkte till en mataffär där vi köpte matkassar till två hembesök vi skulle göra senare under dagen. Efter vår lilla paus delade vi upp oss i bussarna så att vi som skulle sjunga under gudtjänsten hamnade i en buss. Övade in en ”typisk svensk” låt, lite tradelida didadida… supervackert! Efter hyfsat bra vägar var vi framme, mitt ute i ingenstans skulle man kunna säga. Där ligger en fin kyrka som gudtjänsten hölls i. När vi klev ur bussen stod redan alla barnen nyfiket och kikade på oss. Så söta och så trevliga. Vi hälsade i hand och tog kort på dem, att visa bilden man tagit på dem, gör att alla får ett stort leende på läpparna. Vi firade gudstjänst tillsammans, blev presenterade och fick sjunga våra inövade sånger. Efter gudsjänsten bjöds det på mat, som faktiskt var godare än väntat och sen lekte vi med barnen. Spelade fotboll och hoppade långhopprep som vi hade med oss och som de sedan fick. De gillade de lika mycket som vi, alltså var det toppen.

Vi fortsatte ännu längre ut i ingenstans för att göra hembesök hos Masive. En föräldralös pojke som bor med sin mormor och morfar i ett litet hus som byggts upp med pengar från projektet. Här fick vi möjlighet att titta in i deras nya hus och se att ”morfars” get mår bra och ger familjen mjölk. Vi lämnade över en matpåse och en kartong mjöl som vi köpt för pengar som skickats med oss hemifrån.  Jag (Mia), som besökte dem för 2,5 år sedan när de bara hade en hydda av pinnar och halmtak att bo i måste säga att det kändes betydligt mer hoppfullt detta besök. Även om de fortfarande har det väldigt primitivt så har de det mycket bättre idag med hus, getter och åker med nyplanterade majsplantor som förhoppningsvis ger en god skörd.

In i minibussen igen och så skumpade vi vidare mot nästa upplevelse – massajbyn Wangala. Här möttes vi av en massa coola massajer. Vi fick promenera runt i deras by och titta in i en av deras hyddor och besökte byns massajskola som byggts upp av pengar insamlade på en av Bogesundsskolans internationella kvällar. Det här är svårt att beskriva i ord - det måste upplevas! Hade det inte varit för att det började skymma och tanken på att sova över i en av massajernas hus inte kändes speciellt lockande, så hade vi förmodligen varit kvar där fortfarande. På väg hem uttryckte Noah vad vi alla kände – det känns som vi varit här i två veckor med tanke på allt vi redan upplevt!

LALA SALAMA (God natt)

Nu packar vi ner det sista och det börjar bli förväntansfullt!

Här nedanför har vi lagt upp en liten plan över hur dagarna kommer se ut, det är Maria som varit i Kenya några gånger innan, som fixat det.  

Nästa gång vi hörs, sitter vi nere i Kenya någonstans så ha det bra tills dess!